Singellivet

När jag sitter här med en temugg i slitna tajts och en alldeles för stor skjorta funderar jag lite.
Lite som jag brukar göra hos mig en vanlig dag då ingenting annat dykt upp.

I ärlighetens namn så har jag grymhuvudvärk idag och borde egentligen ligga till sängs men tänkte att en kopp te nog skulle göra det hela lite mer uthärdligt.
Så när jag sitter här börjar hela jag längta efter en pojkvän, någon som skulle kunna hålla om mig och tycka lite synd om mig.

Och då funderar jag på om det verkligen är så viktigt som det tycks ha blivit på senare tid. Att vara i ett fast förhållande. Är det verkligen så hemskt att vara singel?
När väninnorna som skaffat pojkvän förvånat frågar om man inte skaffat pojkvän än eftersom man är "en förhållande typ".
Men ärligt talat, är det inte lite skönt att kunna göra som man vill och kunna ringa sina väninnor för fest till tidig morgon utan att göra någon pojkvän sur?
Även om väninne-delen börjar blir lite klurig efter att 80% av mina väninnor skaffat pojkvänner och inte har tid att vara lika spontana eller ute lika länge på krogen som tidigare.

Pressen ligger på.
Redan innan man fyller 20 finns ångesten över att inte hitta någon att dela sitt liv ned.
Du måste skämta?
Nu njuter vi av singellivet istället!