Familjen

Imorgon kommer familjen och hälsar på.
Det tog lite tid men nu ska de alltså äntligen komma hit.

Planen är att vi ska hinna med shopping, pub, mat och kultur på två dagar men det ska nog gå bra hoppas vi.
Eftersom jag har varit här ett tag är det jag som strukturerar upp allting utom själva resan hit och här ifrån.
Alltså har jag bestämt att vi ska sätta pappa på en pub imorgon medan vi shoppar. När mamma tröttnar kan hon sluta upp med honom där medan millis och jag shoppar klart. Sen äter vi middag och går ut.

På lördag bli det kultur. På ett eller annat sätt ska vi hinna med allt på en dag så det blir en tidig morgon men det ska nog gå bra.

Nåja. Sova ska jag i alla fall göra tidigt ikväll så jag kan komma upp lite tidigare imorgon.
Ska möta upp dem på flygplatsen så de inte tar en onödigt dyr resa in till stan.

Vinter i Dublin

De senaste dagarna har det regnat till och från. En liten skur här, en liten skur där. Eller så öser det ner hela dagen.
Där i mellan blåser det, konstant.

Det är vinter i Dublin. Ingen snö, bara regn, blåst och kyla.
Mitt i vinden står det en gran gjord av enbart miljövänliga lampor och lyser upp i grön, röd och blå. Överallt lyser ljusslingor och i skyltfönstren står granarna.
På Hostelet är det åtminstone varmt men imorgon sover jag hos Flav.

Halloween

I fredags var det Halloween.
Hela staden har i veckor varit pyntade med spindlar, häxor och annat.
Även the Bunkhouse fick ett antal pumpor utplaserade här och var.

Ett antal av oss boende bestämde oss ganska tidigt för att klä ut oss och gå på Halloween fest eftersom ingen av oss kommer från ett land som egentligen har den traditionen.





Väl knatandes på stan mötte man upp de mest konstiga människor, allt från barn till vuxna utklädda i allt från fantastic 4 till vampyrer och häxor. Vi åkte bussen en bit utanför stan eftersom vi var bjudna på en privatfest. Den var dock inte så otroligt rolig utan vi begav oss ganska omgående tillbaka till Dublins city center och hamnade, lite som vanligt, i tempel bar-området på en Pub med livemusik och stanna där, sjungandes, till de stängde. På vägen hem svängde vi förbi McDonalds och vandrade sedan hem i regnet med varsin meal tyvärr tappade Cat sin eftersom hennes påse var allt för blöt.

Nästa morgon sov jag gott och länge medan både Flav och Cat gick upp tidigt för att åka till London respektive Paris.

PPS no

Har äntligen fått mitt PPS nummer.

Hade hört att det bara var att svänga förbi med ett kvitto från det Hostel du bor på och bevis på att du är du till exempel ditt pass. Men icke. Du behöver ett brev från det Hostel du bor på som intygar att du faktiskt bor där annars får du det inte.

Sedan ska du fylla i ett formulär och gå till nästa kassa när ditt nummer ropas upp. När allt detta är klart kommer ditt PPS nummer inom 10 dagar.

Kan vara bra att veta.

Wexford

Förra helgen bestämde sig jag och två kompisar att åka till Wexford. För att spara pengar till detta bestämdes att jag och Cat skulle sova hos Flav. Vilket är okej om det inte var så att de började bråka de första de gjorde och lika envisa är de båda två. Sen ska ni veta att Irländska hus inte har någon isolering, fönstren är inte täta och de stänger av värmen mitt i natten för det kostar för mycket att ha den på.

Frid och fröjd med andra ord.

På söndagen tog vi oss alltså med buss till flygplatsen, kl 07.30 skulle det alltså vaknas och gås upp. Det var bara det problemet att klockorna skulle ställas tillbaka en timme vilket vi glömde och alltså gick upp 06.30 och inte gjorde vi kopplingen ens när bussen var en timme "försenad". Väl på flygplatsen tog de åter igen upp bråkandet. Det slutade med att bara Flavia körde. Cathrine läste kartan och jag höll tyst i baksätet eftersom jag inte orkade med att hamna i mitten när de bråkar.

Tre timmar senare var vi i Wexford. Liten, tyst men trevlig stad. Flavia hade läst att det skulle vara en Festival där. Det visade sig vara en Opera Festival. Så vi skippade den.
Det tog oss en timme att hitta det Hostel vi hade bokat in oss på. Folk pekade oss åt olika håll och ingen tycktes riktigt veta var gatan egentligen låg. Väl framme visade det sig vara ett rent men inte fullt så mysigt Hostel med en fruktansvärd massa regler om vad man inte fick göra.

Det hela slutade i alla fall med att vi gick på två olika Pubar och sjöng och dansade och träffade en massa trevlig folk.

Dagen efter åkte vi hem igen, efter att ha köpt två cd-skrivor eftersom radiostationerna här har tre gånger så mycket reklam som de i Sverige, men inte förrän vi letat en timme efter stranden som man spelade in D-day scenen på i Saving Private Ryan och sedan tagit en massa bilder där.