Vårkänslor

Det blev vår i alla fall.

Hörde att det skulle bli snö imorgon.

Men vad gör det idag?

Idag är det blå himmel, vårsol och man ser asfalt på mer än ett ställe.

Snön smälter. Jag har klänning.

Det är vår!

Imorgon åker jag hem till mamma och pappa.

Underbart.

Planerar drink-kväll, sushilunch och fika. Det är i sanning vår i luften.

Vem bryr sig om det blir snö sen.

Bara mitt flyg går imorgon så gör det inte mig något.

Hemresa

Jag hatar att packa.

Sitter nu med en kopp kaffe och tittar på min halvfulla resväska.

Var det allt jag skulle ha?

Eller ja inte riktigt va?

Vilken klänning ska jag välja eller ska jag ta med två? Vår eller stickat?

Klarar jag mig verkligen med bara det här?

Kommer behöver använda om ett antal plagg under praktiken. Men med en sjal eller halsband så går det nog. Kanske låna örhängen av syster. Kanske har jag glömt något snyggt hemma hos mamma och pappa?

Det finnas affärer. Behöver leggings och ballerina. Det löser sig.

Ångesten sprider sig. Andas.

Måste.Packa.

Måste.

Helst skulle jag vilja ta hela garderoben på släp.

Ärlighet

Helgen var bättre än på länge.

Umgicks med mina favorit-tjejer.

Hela helgen.

Men så idag. Ungefär sen ett par timmar tillbaka. Då smyger sig ensamheten på.

Har aldrig haft problem med att vara ensam. Tvärtom behöver jag det ibland.

Ladda batterierna.

Men inte idag. Idag gräver den ett hål.

Kanske är det för att jag åker hem till familjen på torsdag och jag längtar mer än någonsin.

Kanske beror det på annat.

Pitebor kanske det vänligaste släktet

"Vill du ha skjuts"
Igår var det kanske de finaste orden jag hörde.

De snöade och var kallt.
Vi skulle åt samma håll.

När jag skulle kliva ur bilen tackade jag för skjutsen.
"Ingen fara. Nu ska jag fortsätta tröstäta" blev svaret.
Min nyfikenhet väcktes. Vad var det som hade hänt?
Men det var inte tid och det var inte läge.
Så istället stängde jag bildörren om denna vänliga kvinna och jag gick funderandes därifrån.

Lillasyster

Grattis på födelsedagen lill-hjärtat mitt.

Så idag fyller hon alltså 19 år. Men i min värld är hon fortfarande typ 5. Så är det bara. Ledsen raring men det går inte att göra något åt :)

Fantastisk är hon, min syster, på alla sätt och vis.

Vi firar det nästa vecka när jag kommer hem. Då ska vi ha film-mys, fika och eventuellt även en födelsedagspresent.

Hoppas du har en fantastisk födelsedag och att du får det du önskar dig!

Grattis på födelsedagen igen lillasyster!

Inte speciellt ensam

En annan liten fundering jag har haft är.

Varför får man inte bara vara glad i det man har?

Varför ska andra påpeka att det är synd om en till den grad att man själv börjar fundera.

Är det du eller jag som har mest problem med hur jag har det?

När jag är sjuk

Då saknar jag.