tisdag 24 februari 2009

Helgen

Helgen var... lagom.. jo men det är ett bra ord.
I fredags var jag ute med gulle-Sandy och älsklings-Julia. Fulla och glada efter en viss förfest i korridor begav vi oss till Kåren och dansade halva natten. Och kom hem tidigt på morgonen.

Tydligen shottade vi också. Vidrig var det tydligen om man ska tro på bilderna. (Det var vidrigt det minns jag).

Så kom lördag. Denna förfärliga morgon. Mötte upp med min grupp efter lunch för att försöka avsluta ett arbete vi höll på med. Men min hjärna ville helt enkelt inte. Den hade gått och lagt sig och tänkte minsann inte vakna förrän den var redo, som en annan tonåring. Lördag kväll ville tjejerna festa igen men se det gick inte. Det hjärnan sovit igen ville nämligen kroppen också göra så efter någon timme i deras trevliga sällskap begav jag mig hem och slocknade i min säng strax efter Melodifestivalens slut. Tråkigt men sant. Tror jag sov runt 12 timmar utan att ens försöka överdriva. Sömn var med andra ord behövligt.

Så lagom. Det är nog ordet. Lite av varje men inte så man tyckte det blev för mycket.
Det tycker jag är värt att göras om.
Fast kanske inte riktigt allt...

söndag 15 februari 2009

Ikea

Igår var jag på Ikea med syster och mamma.
Totalt livsfarligt, I tell you.

Flyttar på måndag. Äntligen Till ett möblerat litet rum med eget badrum så man tycker ju att man inte ska behöva så mycket.
Glöm det.
Mamma och Millis (och även jag kanske om jag ska vara helt ärlig) gick runt och pekade på en miljard småsaker
"Den borde du nog ha", "Men det var ju inte alls speciellt dyrt och du behöver ju faktiskt det där".

Okej det blev inte så mycket skräp. Tror vi alla tillslut satt lite stopp för det.

När vi kommer fram till knivarna stirrade jag bara. Hur sjutton kan det vara så dyrt!?
Jag kan klippa maten! Det slutade med att förståndiga mamma ska kolla på Clas Ohlsson.

onsdag 11 februari 2009

Sj, Bostad och Studier

Okej jag pendlar. Bara tanken är rätt bedrövande. Men i alla fall.

Jag har fått boende i ett möblerat studentrum så det här är sista veckan jag pendlar.
Detta får mig att analysera lite. Och jag kommer egentligen bara fram till en slutsats...
Tågen är ALLTID försenade. Och när kl 16.06 tåget är försenat fjärde gången i rad för att de inte lyckats få ut vagnarna i tid frågar man sig lite smått; vad är det för inkompetenta människor som jobbar där och varför kan man inte avskeda dem eller åtminstone sätta dem på att göra något de möjligen kan klara av. För jag har absolut ingen som helst lust att kommer hem senare än nödvändigt.

Men okej. Det kanske bara är jag som blir trött.
Humöret liksom brister när större delen av ens liv går ut på att gå upp tidigt på mornarna, åka tåg, vänta på tåg, komma alldeles för tidigt till universitetet eftersom tågen inte går varje timme utan varannan, komma hem sent etc.

Men som sagt en vecka. Sen slipper jag eländet. Hur ska man fira det tro?
Kanske åker jag lite tåg?