Beroende

Jag har ett beroende. Det är inte alkohol, knark eller socker. Det är inte väskor och inte skor, även om jag älskar mina väskor och skor.

Det är ett beroende av modemagasin. Jag älskar att öppna en ny tidning.
De står där så blänkande och nya i affären. Jag kan inte motstå.
Måste. Ha. En. Ny. Modetidning.

Igår kväll vid klockan nio längtade jag så mycket efter en ny tidning att jag nära nog sprang till affären innan de stängde. Behärskade mig som tur var i sista stund.
Idag skulle jag till affären på andra ärenden.

Men syster betryggande i telefonen lyckades jag komma därifrån med en tidning, även om jag måste erkänna att jag gick tillbaka för att ta med två andra tidningar också. En tidning idag sa syster.

Imorgon köper jag de andra två.
Var så säker.

Tiden

Tar vi verkligen tillvara på den tid vi har? Eller slösar vi den bara på saker vi anser vara ganska okej?
Är det slöseri att sitta hemma en kväll och se på film i sin sköna ensamhet? Måste man alltid umgås med människor? Är det slöseri med tiden man har att inte göra någonting speciellt? Måste vi planera in så att all tid läggs på saker som är viktiga? Vad är viktigt?

Jag var hos morfar i helgen, det var hans 80års dag. Han såg verkligen gammal ut. Han är fortfarande pigg, men gammal. Jag funderar på om han tycker att han gjort allting han ville göra eller om tiden gott för fort och han inte tyckt sig hinna.

Sedan igår, skickade Jonas mig en dikt som han skrivit. En riktigt bra dikt, om tiden.
Är det livet som försöker säga mig något om hur jag lever eller var det bara en ren slump?

Sömn

Nämnde jag förresten att jag inte har någon röst?
Har tappat den.

Så vill ni höra mig kraxa kan ni väl ringa. Eller nej gör inte det förresten, jag funderar på att lägga mig.
På en fredag?! Vid den här tiden?!

Jojomän!
Och du Jonas, ja helt nykter.

Snillen Spekulerar

På väg hem med en bekant i förrgårkväll.

Hon: Åh man ser stjärnorna.
Jag: Ja fast inte så mycket.
Hon: Tänk om man inte såg dem alls. Det har vi ju i och för sig inte gjort så mycket på senare tiden, det har ju varit mulet.
Jag: Ja antingen är det synd om oss för att alla stjärnor har slocknat och då lär vi ju dö snart eller så är det mulet.
Hon: Haha ja det var ju en viss skillnad.
Jag: Ja, alltså bara det inte är mulet
Hon: Hahaha ja hellre jordens undergång, bara det inte är mulet och regnar.

Ska det vara så?

Det här är ju inte riktigt klokt.
Jag har lyckats åka på en ny förkylning.
Alla går runt och snörvlar och självklart fick jag inte undkomma smittan.
Jag ska stänga in mig och aldrig umgås med människor mer.
Det är ju sanslöst.

Anyhow... 11 September idag. Har egentligen ingenting att säga om det, kände bara för att skriva det.
Vill verkligen inte ge mig ut i någon utsvävning om 9/11. Inte idag jag orkar inte.

Jag tror jag tar en dusch istället.

Pojkar

Hur kommer det sig att man, eller i alla fall jag, alltid lyckas kära ner sig i fel killar.

Och jag menar egentligen inte skitstövlarna även om de är lätt överrepresenterade. Utan jag menar de killar som inte vill ha en, som redan är upptagna eller de som helt enkelt inte ser en.

Jag menar, det räcker ju med att jag går ut en kväll så försvinner en liten dröm till armarna på någon annan. Nåja, nåja det är väl så det ska vara i det här världen.

Ikväll var vi ute på stadens kår. Det var trevligt innan brandalarmet ljöd och vi fick alla gå ut och vänta tills vi fick hämta våra jackor. Jag skickade dit Micke för att han skulle hämta våra jackor. Min dräng hade också en dräng... ja ni fattar. Det fungerar bra.
Annars har jag dansat sönder min redan stukade fot, jag vill verkligen inte vakna upp med den och smärtan i den imorgon, och sörjt över alla pojkar som jag borde låtit bli att bli intresserad av.

Blaha Blaha

Haha jojo fylleinläggen lyser med sin frånvara trots mina löften.

Jag är alldeles för trött när jag kommer hem för att ens orka sätta mig framför datorn. Utan stupar mest i säng efter de obligatoriska glasen vatten.

Nollningen kommer ta knäcken på mig. Har redan åkt på en förkyldning som jag försöker glömma. Mina mors "Tänker man inte på det så finns det inte" fungerade förvånande bra fram till igår. Då jag började känna som svindel när jag låg ner i soffan och kom ganska snart framtill att det kanske inte var helt bra.

Idag är det i alla fall lite bättre som tur är. Jag har varit på min första lektion (efter en tuff uppstigning och 2 Alvedon) och det verkar bli helt okej. Men utan förelsäning och inlärning genom problembaserat lärande. Som tydligen var såå mycket bättre. Jag ställer mig tveksam men ger det en chans.

Nu ska jag snart träffa mina nollor igen. En timme innan egentlig tid eftersom vi har lite uppdrag att utföra. Det ska bli kul. Så jag hoppas att de dyker upp allihop. Väldigt trist att stå där helt ensam.