Styrkan hos en rar flicka

På det hostel jag bor på finns det en tjej jag beundrar. Hon är väldigt mycket starkare än jag någonsin varit.

Hon kom hit gravid, medan hennes pojkvän stannade hemma i Afrika för att bedriva företaget som han har där. Hon är alltså här helt ensam väntandes sitt första barn, utan jobb, bostad eller kunskap om vad man ska göra när man väntar ett barn.

Hennes pojkvän vill flytta hit med henne och han ger henne redan nu ekonomiskt stöd samtidigt som jag idag fick reda på att han är ett riktigt svin med någon på sidan och övriga saker som man inte skulle önska. Så hon funderar på att lämna honom och ta hand om sitt barn själv även om han som hon uttryckte det "Självklart få ha kontakt med barnet för han kommer att behöva sin far".

Då kommer hon vara helt ensam förutom sitt barn. Hennes mor ska komma hit ett tag efter att barnet fötts men måste till slut åka hem igen och hon får fortsätta klara sig på egen hand. Jag tror inte jag skulle ha klarat det. Jag skulle nog ha behövt ha mamma där varje dag åtminstone på bilavstånd eller per telefon så jag kunde fråga henne om allt jag inte visste.

Men flickan från Sydafrika klarar sig. För det har hon bestämt sig för att göra.

Pub, Britter och Folk som inte svarar

Igår var jag på pub med en australiensisk tjej.
Eller ja vi var egentligen på två men det första var vi aldrig på. Okej? Never happend.

Det var trevligt. Vi blev utslängda tillsammans med alla andra kl kvart i tre efter att jag förebrått bartendern för att han inte bjöd mig på chokladen han åt. Han påstod dock att han hade erbjudit mig men att jag hade sagt nej.

På vägen hem stannade vi för att köpa en varsin hotdog och mötte upp med en kille från England. Han bodde på samma Hostel som vi och kände tydligen igen mig från tidigare fast jag inte kan minnas att jag sett herrn någonsin. Väl tillbaka addades det på Facebook och sedan splittrades vi. Fröken Australien bodde på första våningen medan jag och Britten bodde på samma våning i rummen bredvid varandra.

Han fick mitt nummer och skulle smsa mig idag. Vilket självklart inte hänt.
Jag visste redan igår att han inte skulle sms fast han lovade.
Söt var han dock.
Och nej pappa, mamma ni behöver inte kolla upp honom på Facebook kom ihåg vad jag har sagt.

Så hur som helst var det tillslut en riktigt lyckad kväll.
Ska nog ut ikväll med. Vi är tre som funderar på att möta upp australiensarna när de varit och ätit.
Det är bara hemma man inte får något svar eller någon kontakt.
Kanske imorgon.

Människorna

Åh kom på att jag kanske borde berätta lite om människorna jag träffat på det här stället, för den som är intresserad.

Människorna i receptionen är helt underbara. De hjälper dig med allt, pusslar, visar vägen och är allmänt behjälpliga (även om de av någon anledning tar ut hutlösa priser för bl a tvätt).

Det bor mest amerikaner, fransmän, spanjorer här. Men även lite andra. Tyskarna är trevligast och mest sociala mot alla. Amerikanerna är okej men det beror lite på vad de kommer, man kan ha väldigt intressanta diskussioner med dem speciellt om du är det minsta intresserad av politik. En tjej tål jag dock inte, hon låter som Britney Spears och beter sig därefter.

Fransmännen pratar bara franska så se till att du inte sitter ensam med dem om du inte förstår ett ord för de kommer inte bry sig om det. De kommer säga något ord till dig på engelska och sedan snattra på på franska. Men om du lyckas komma ensam med dem, de hänger ofta i klasar med andra fransmän, så är de riktigt trevliga och anstränger sig för att förstå och för att göra sig förstådda. Spanjorerna är precis likadana. Fast de tar lite mer hänsyn till om du inte kan deras språk.

För mig är detta väldigt underligt, om jag satt med tre andra svenskar och en tex italienare skulle jag inte få för mig att prata bara svenska. Jag anser det väldigt oartigt och arrogant och det skulle aldrig falla mig in. Men vi är ju alla olika.

Och sedan är det jag, svensken, det är ingen annan här som är svensk. Inte än. Det var två från Finland men de åkte hem idag eftersom de inte hade lyckats hitta något jobb här.

Annars är det väldigt blandat och är man nere i köket på kvällarna får man bra kontakt med folk. Det är alltid väldigt varmt i köket för det är gasspis och alla lagar mat efter varandra väldigt länge. Men det är alltid bra stämning och väldigt trevligt.

Boende, Människor och IBM

Var på jobbintervju igår på Manpower. För att sedan kanske få jobb på IBM.
I 11 månader!

Det har jag inte riktigt tid med, dessutom vill jag komma hem över jul om jag kan. Får jag jobbet är jag bara ledig den 25e och måste jobba 26e när alla andra i den här stan är lediga för jul. Sedan måste jag upp okristligt tidigt och jobba lördagar.
Behöver jag verkligen säga att jag inte är så överdrivet sugen.

Men jag har ju inte fått det än så vi får se. Är ju inte överdrivet bra på datorer, som ni vet, så kanske är det något de kommer underfund med. Hos Manpower gick det ju att fejka lite, för de hade själva inte så otroligt bra koll på allt.

Annars flyttar det in och ut människor. Vi är bara ett fåtal kvar som varit här hela tiden. I förrgår spelade jag ett ölspel med ett antal amerikaner, två finnar och en Kanadensare och lärde dem säga skål. De fuskade dock och sa school istället men det var okej.

Idag kommer det nog en drös med nya. Ska gå och ta en tur på det gamla fängelset någon dag hade jag tänkt det är tydligen det häftigaste man kan göra har jag hört. Boendet har jag i två veckor till och nu behöver jag inte ens byta rum. Gött

Irland-Regn

It's raining cats and dogs.
Allvarligt, det är inte ens lite kul. Har travat fram och tillbaka ute i regnet. Dels för att se lite kultur och dels för att gå lite i affärer och kanske hitta något jobb.
Hade paraply. Det hjälpte inte.

Dock kom jag att fundera lite.
Varje dag när du går på gatorna i City-center ser du gubbar i små som städbilar, lite som de stora som i Sverige sopar bort sanden efter vintern. Fast mini. Och It's all good det blir rent och snyggt när de åker fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Alltså när det är sol och marken är torr.

Men idag regnade det! Eller nej fel det var skyfall. Men de åker i alla fall fram och tillbaka, fram och tillbaka. Fast maskinerna var lite annorlunda, borstarna var mindre, lägre.

Och jag känner lite. Varför?
Det kommer inte sluta regna. Vattnet ni sopar bort kommer att komma tillbaka. Det kommer inte ens synas att ni varit där.
Så det känns liksom, på något vis, inte helt nödvändigt.

Lägesrapport

Jahaja.
Fortfarande hemlängtan även om den börjar bli lite bättre.
Åkte på en busstur kring staden idag, hoppa på och av som man vill under 24h, imorgon ska jag eventuellt ta den med en guide som pratar stället för en inspelad röst. De turerna skiljer sig lite och jag har tid kvar.

Har en liten fundering, jag satt tillsammans med alla andra uppe på bussen vilket gjorde att bara halva var täckt med glas och det var alltså svinkallt. Vilket ledde till att jag frös som bara den och min näsa domnade bort. När jag sedan frysande promenerade tillbaka till där jag bor möter jag Irländare i Shorts, T-shirt eller annat kort och de verkade ju inte frysa alls! Vad är det för ställe jag kommit till egentligen?

Hur som helst, nu har jag ett irlänskt kontankort så det löste sig i alla fall.

Hemlängtan, Dublin och Lokalsinne

Har nu kommit fram till Dublin. Ligger just nu i min säng i det delade rummet. Hoppas inte tjejen som ligger och läser störs. Delar rum med 7 tjejer nämligen. 6 stycken har gått ut, antagligen på Pub men jag är alldeles för trött, sov inget natten till idag.

Imorgon ska jag dra på mig ett par bekvämare skor än de jag hade idag och verkligen promenera runt i staden. Måste lära mig hitta och framför allt hitta en matbutik och någonstans att hitta ett kontantkort till mobilen. Mitt svenska fungerar inte här.

Är det någon som vet vad kontantkort heter på engelska?
Jag tycks helt ha tappat bort det i minnet.

Dessutom längtar jag hem redan. Även fast det verkar riktigt trevligt här.