I huset där lamporna tänds

Jag står vid mitt fönster och tittar ut.
Det snöar.
Jag tittar upp mot huset mittemot som så många gånger tidigare.

Jag funderar alltid på vad det är för människor som bor där. Varje kväll ser jag ljusen tändas. Ibland kan jag ana mig till att någon ser på TV och någon gång är det någon som går ut på balkongen bara för att andas ut.

Ofta funderar jag på vilka de är och vad de gör.

Kanske är det just nu någon som just ska lägga sig. Kanske är det ett litet barn som väntar på att pappa ska läsa godnattsagan.
Ibland fantiserar jag om att det är en flicka som får ett sms av sin älskling. Han ska komma dit senare på kvällen. Jag tror att de ska se film.

Någon gång fantiserar jag mig bort till mord och våld. Det sker bara ett par meter ifrån mig, jag kan se skuggorna och ibland ser jag det helt tydligt. Vad gör jag då? Ringer polisen? Det kommer bli en brottsplats med många polisbilar, jag fantiserar om att det ska bli lite som CSI.

Ibland, oftast väldigt sent på kvällen, funderar jag på om det kanske sitter en ensam kille på andra sidan, i någon av de lägenheterna där lamporna fortfarande lyser sent på kvällen.
Han tittar då och då ut genom fönstret.
Det snöar.
Och han funderar på vad som sker i huset på andra sidan. Kanske ser han lamporna tändas på kvällarna, kanske ser han mina fönsterlampor tändas och lysa till sena kvällen.

Men vi får aldrig syn på varandra.