Plötsligt blinkar det blått.
Man blundar hårt och tvekar.
Vetskapen om vad det handlar om.
Orkar inte.
Vill inte.
Det fortsätter blinka och man vet att det är oundvikligt.
Tittar över min skärm och möter mammas blick.
Hon förstår.
Med en rysning klickar jag upp fönstret.
"Susanna, please call me"
Fyra ord. Det räcker.
Welcome to hell
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag kan vara helt ute och cykla, det händer rätt så ofta, men det låter som att du fått en beundrare av sorten "mindre trevlig" på halsen.
Skicka en kommentar