Jaha nu har jag en spindel någonstans på golvet. Inte jordens mest upphetsande tanke. Alla som känner mig kan nog intyga att jag skrikande flyr till andra sidan rummet så fort ett sådant äckel finns i närheten...
Fobi kallar vissa det. Kontrollbehov hör man från andra håll, speciellt av de snusförnuftiga vännerna som råkat läsa lite psykologi. Jag tror jag kallar det självbevarelsedrift.
Det hela började med att jag råkade se den krypa (gå?) längs väggen bakom min dator. Efter mycket övervägande bestämde jag mig för att det var bättre att fånga den och slänga den i toaletten än att låta den krypa omkring levande (vissa former av levande.. saker har inga som helst rättigheter). Sagt och gjort, hämtade omkring 6m papper och gav mig, lätt illamående, till attack. Och tro det eller ej men jag missade, eller ja åtminstone tror jag det. Jag vågade inte riktigt se efter så jag sprang och slängde pappret, hämtade ytterligare 5m papper och satt med benen uppdragna i soffan och stirrade omkring mig på golvet som om jag befann mig i livsfara. Men såg den så klart inte, tror att den väntar på att jag ska somna..
Och jag menar det är inte en stor spindel missförstå mig rätt nu, skulle antagligen lagt in en bild på stoleken den inte var i, om det inte vore för det faktum att jag mår dåligt bara av att se en av dem på bild vilket gör att en Google-sökning på spindlar antaligen är mer självplågeri än jag klarar av. Jag menar varför måste de ha så många ben som rör sig och ser ut så där?
Tanken är skrämmande...
Rent av äcklande.
Usch!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar