Har kommit på mig själv med att börja skriva och sedan, innan det är klart, stänger jag ner rutan. Det är som om jag inte kan få ner mina tankar på print.
Jag vill så gärna men det går inte.
Jag vill vara personlig men det blir inte så.
Jag vågar inte. För vad ska ni tro om mig då?
Har redan fått höra att min blogg är deppig men om jag skriver mer personligt hur blir den då?
Kan ju hända att den blir gladare men man vet ju aldrig.
Måste ta mig en funderare över detta.
Men inte ikväll.
Ikväll är det inflyttningsfest hos den närmaste väninnan jag har i Örebro och överlag en av de närmaste vännerna jag har. Så nu ska vi tagga och vara glada.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Alltså, det där händer titt som tätt. Varför är det så, vad är det man är rädd för? Egentligen? Vad spelar det för roll vad folk tycker, majoriteten av dem lär man ju ändå aldrig stöta på. Problemet ligger kanske inte i vad man tror att folk ska tycka, utan i vad man själv ska tycka. Rädsla för att öppna dörrar som leder till främmande platser. Rädsla för vad man ska hitta bakom dessa stängda dörrar. Eller nåt sånt. Äh, jag vet inte.
Skicka en kommentar