fredag 26 oktober 2007

Romantiker? Ja... Eller?

Innan festen i lördag stod jag och en väninna på busshållplatsen och såg en limousine åka förbi.

Vi kom in på ämnet romantik, hon är från en mindre stad i landet och det visade sig att hennes dåvarande pojkvän bokat en limousine till en date. De skulle äta på en av stadens restauranger.
Hon hade tittat ut genom fönstret och uppmärksammat bilen. Det var då hon fick veta att den var för honom och henne.

Istället för att tycka att det var gulligt skämdes hon.

I limousinen hällde killen upp champagne, ytterligare något som hon tyckte var lite pinsamt.

Min första tanke när jag hörde detta var att det var gulligt, men killen försökte för hårt. Det blev pinsamt eftersom det var så klyschigt. Varför är det så?

Jag har själv väldigt svårt när en kille ska göra något riktigt romantiskt.
Jag vill gärna att han ska göra det.
Jag drömmer ju om just det. Men när det väl händer, skäms jag och vet inte var jag ska göra av mig själv.

Så är romantiken faktiskt död?
Är vi egentligen romantiken eller är det bara något vi tror när vi ser på film?

3 kommentarer:

Magnus sa...

Romantik är bara vackert när det är spontant.

Susanna sa...

Jo det är kanske sant.

Magnus sa...

Romantik är väl spontanitet? Kanske inte i ordets rätta bemärkelse, men väl som jag tolkar det. Visst är det vacker på sitt sätt att planera mer eller mindre ett helt handlingsförlopp, men ingenting går upp emot spontanitet. :)