On/Off

Imorse slog det mig som ett knytnävsslag i ansiktet.
Så fort jag öppnade dörren för att ta mig till den tidiga lektionen.
Det har blivit kallt.

Kylan var bitter och bet sig fast i mig. Jag kände hur den slukade mig.
Detta kan aldrig sluta väl tänkte jag.

När hände detta? Nyss var det, okej kanske inte varmt men varmare. Det var ljust långt in på kvällarna och man hörde fåglarna kvittra tidigt på morgonen. Hur mycket man än hatade ljudet då så saknar jag det precis nu.

Numera är det tyst sånär som på löven som rasslar på marken och vinden som sliter tag i grenarna, som om de vill slita av de sista kämpande bladen. Dessutom är det mörkt vid klockan sju och det går fort, det är som om någon trycker på lampknappen.
Ingen dimmer här, snåla människa.