"Vill du ha skjuts"
Igår var det kanske de finaste orden jag hörde.
De snöade och var kallt.
Vi skulle åt samma håll.
När jag skulle kliva ur bilen tackade jag för skjutsen.
"Ingen fara. Nu ska jag fortsätta tröstäta" blev svaret.
Min nyfikenhet väcktes. Vad var det som hade hänt?
Men det var inte tid och det var inte läge.
Så istället stängde jag bildörren om denna vänliga kvinna och jag gick funderandes därifrån.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar